torsdag 30 april 2009

Jag är mamma!

Jag är mamma! Jo, jag vet - jag har varit det nu i en månad och 3 dagar men det är ändå så ofattbart stort så man knappt kan ta in det! Ett litet pyre har kommit till oss, och vi ska ta hand om honom, uppfostra honom och älska honom livet ut! Med Noel kom det så mycket kärlek att man inte kan beskriva känslan. Kan sitta och titta på honom länge, länge och bara förundras över att han faktiskt är vår son!


Sömnbrist då - är inte det jobbigt? Nej, det spelar inte så stor roll! Jag kan inte sova för det finns en liten person som behöver mig just då. Han somnar gott i vaggan nu på kvällarna, och när det är matdags så får han komma över till oss. Han ligger nära, nära mig i sängen och gnäller om han inte känner att jag är kvar, då smälter man ju. I natt var han väldigt gnällig men när jag la upp honom på mitt bröst så somnade han gott, och då kan inget i världen få mig att ta bort honom därifrån.


De två senaste dagarna har jag börjat skymta ett litet leende, ett leende som kopplas ihop med ögonen och man bara smälter! Små korta stunder, och man blir helt lycklig!


Mor och barn
Av: Okänd


En längtan, en lycka, ett barn, ett hopp
en gåva från himmelen jag just har fått.


Två händer, två fötter, ett ansikte så sött
ett efterlängtat litet barn jag just har fött.


Ett skrik, ett skratt, en kropp så varm
ett vackert litet barn jag håller i min arm.


Ett hjärta, en själ, ett helt nytt liv
ett barn som ska ta världen med flera små kliv.


Ensam, vilsen och lite rädd ibland
i mörkret du famlar efter en hand.


Sorgen och glädjen följer dina spår
livserfarenheten är följden du får.


Mamma, barn, två hjärtan, två själar
ett starkare band har ingen sett.


Något så stort, en känsla så stark
en kärlek som står på stadig mark.






Fingrar och tår

Av: Okänd


Fingrar och tår, och fjäderlätt hår,
en blick så klar som såge du tusentals år.
Det är knappt jag förstår, en son, han är vår!
En gåva till oss du är min lilla!

Mitt barn i min famn, jag viskar ditt namn
och plötsligt känns det som om all världen försvann
som tiden stod still, en son, han finns till!
En livets gåva är du min lilla!

Tänk blodet i mig blev blod ini dig
vandrar genom tider, ådror och märg,
släktled i mig blir släktled i dig
här är du - en av oss, en ny länk i livets kedja.

Jag lånar dig jag, min skatt, för ett slag,
en stund så kort som vore den ett andetag,
en vindpust av tid är ditt och mitt liv
en livets gåva är du min lilla!

Fingrar och tår och fjäderlätt hår
en blick så klar som såge du tusentals år
Det är knappt jag förstår, en son, han är vår!
En gåva till oss du är min lilla.



6 kommentarer:

Elliots pappa sa...

Tycker nog pappa Andy kan klä på sig mera på kommade bilder ;)

Malin & Vilmer sa...

Åh va fint du skriver Elin! Blir alldeles tårögd.... härligt att känna igen sig i allt du skriver =)

Ang kläderna är dom från PoP ja :) Älskar deras strumpor. Dom sitter görbra på fossingarna. Har några från H&M som är jättesöta men visst fasen halkar dom JÄMT av dom små taniga fötterna.
Kram

Elin svarar sa...

Elliots pappa: Hehe, ska framföra detta och försöka ta kort när han är påklädd :)

Malin och Vilmer: Tack! Finns så många känslor och det är så svårt att beskriva dem!
Ja, de strumporna är görbra! :) Finns några på H&M som funkar bra, men de från PoP är snäppet vassare :)

Snygg blondin med stora bröst sa...

Jag tycker Andy ser riktigt het ut, fortsätt med det.

Puss

Karin sa...

Så fint inlägg, blir alldeles tårögd! Och så underbar bild. Ni är så fina, hela familjen! Kram!

Kim sa...

Hur ska jag någonsin kunna äta igen?! Wuuuu-äääähhhh! Det sviiider i ögonen. *skrika*

Ta bort den bilden!