Samtal över frukosten

Vi har en liten pratkvarn här hemma, har skrivit det innan och kommer säkert skriva det igen. Han säger saker om och om igen tills vi repterar, bekräftar eller på något annat sätt visar att vi hört vad han har sagt. Det kommer mer och mer ihopsatta meningar som t.ex. idag vid frukosten när han är mätt och ger sin macka till Andreas.

N: Pappa ha den... den pappa ha!
A: Å, får jag den, tack så mycket!
N: Nolles macka ha den pappa... där... där är mammas macka (och pekar på min)
A: Ja, det är mammas macka. Vart är Noels macka?
N: Nolles macka där.. pappa ha den... äta den i munnen... en i taget!

Det är så roligt nu när man kan prata mer med honom och fråga honom saker, och faktiskt få svar på det man frågar. Igår var ju Johan, Linda och Ronja här och vid frukosten sa jag det till Noel.

E: Fick du träffa lilla Ronja igår?
N: mmmm bebis... Linda!!
E: Ja, Linda heter Ronjas mamma... vad heter Ronjas pappa då?
tyst en lång stund...
E: Jooo...
N: Joha....
E: Ja, Johan heter han... eller Farbror Gais som vi kallar honom!
N: Fabbo Gais... bebis Gais...

Gammal bild, men värd att ses igen...