En busspendlares betraktelser (Andreas)

Alla ni som känner oss känner till att jag 2007 och 2008 pendlade till Malmö för att få ihop till vårt levebröd. Inför 2009 valde jag att bryta mitt kontrakt med VA SYD för att testa på Borås Energi istället. Jag måste säga att jag saknar mina forna kollegor i Malmö, men det ryktas om att de ska ha en trevlig grillkväll i sommar hos Mats i Löddeköpinge, så den ska jag försöka åka till.

Pendlandet till Malmö bestod till stor del av bilåkning, och mitt samvete fick sig en törn, det var mycket koldioxid ut i luftmassan. Nu har vi minskat bilåkandet radikalt och kära astrid har väl snart samma kondition som en annan. Detta medför att jag åker mycket buss. Och på en buss är det trångt svettigt och alla hostar. Nej inte riktigt, det är ganska skönt att åka buss, på morgonen släcker chaffisen ner så att det blir ju mörkt och man sover ganska gott i 40 minuter.

I sovande tillstånd funderar jag inte värst mycket, men när jag lyckas hålla mig vaken så blir det en del, som för ett tag sedan när jag satt näst längst bak i bussen. Jag hade fällt sätet en aning och skulle sätta mig till rätta i min "power-nap position" när två fjortonåriga blonda (oh nej jag har inga fördomar) tjejer tvunget ska sätta sig allra längst bak, dvs precis bakom mig. Fine tänker någon, HELVETE tänker jag. Då började 40 minuter av plåga, jag försökte sova och inte lyssna på vad de sa. Men deras ord letade sig in i mina öron och plågade min hjärna (ja jag har faktiskt en sådan). Jag hörde i stort sett tre ord som gick på repeat i 40 minuter. Orden var (ja nu kan du gissa)


1. TYP
2. FATTAR DU (går som två ord, därav tre ord totalt)

Alla meningar innehöll mer eller mindre orden FATTAR DU och detta i slutet av en mening. I början tänkte jag väl mest "höhö, trög blondin som måste fråga sin ännu trögare blondinkompis om hon fattar och tvärtom (det lät till och med ganska sött tyckte jag *fniss*)" *fördomar, andreas...fördomar*

Men i höjd med Bollebygd (på väg till Göteborg) när blondin 1 för femhundrade gången frågar sin blondinkompis (blondin 2) "fattar du", var måttet rågat (nästan). I min skalle pågick febril aktivitet (kan liknas vid förberedelse till kärnvapenkrig), för jag hade så jävla god lust att bara vända mig om och säga ett par väl valda ord:

1. "Nej din blondinkompis begriper absolut INGENTING, nada, niente, nothing och hon har inte fattat NÅGONTING sedan vi lämnade Borås och hon kommer inte heller att begripa NÅGONTING innan vi är framme i Göteborg"

Hur många blondinskämt finns det?- Det är inga skämt, allt är sant.

Nu vill jag även säga att dessa skämt/sanningar är riktade till de två tjejerna på buss 100 för några veckor sedan. Övriga blondiner behöver inte ta åt sig...Kram, Peace love and understanding!

Gissa typ om det typ var skönt att typ gå av bussen ... FATTAR NI?

Om inte, sök hjälp!

Två andra saker som är intressanta angående bussåkande är följande:

1. Att vänta på en buss - det är såååå tråkigt och menlöst!

2. Var ska man sätta sig i bussen, det är en bra fråga och alla funderar benhårt när de går på.

Sätter man sig bredvid en gammal gubbe finns risken att han luktar (japp många äldre har en tendens att lukta mindre gott) och sitta i en stank i 40 minuter går fetbort!

En gammal tant ska antagligen börja prata med en och det är jag INTE intresserad av för jag ska sova, således går hon fetbort!

En ung blond tjej (se ovan), då ringer varningsklockorna!!!! Absolut FETBORT!!!! (jag står hellre)

En tjej i 20 års åldern snackar i telefon oavbrutet mellan Borås och Göteborg, vill man vara SE & HÖR är det att rekommendera, man får höra en massa...meeeeen vad det går FETBORT för mig som vill sova!

En medelålders kvinna funkar bättre, hon sitter och funderar över sina barn och jag kan sova gott (det som kan störa är att de har en tendens att prata så jävla högt i mobilen).

En kille i samma ålder som mig själv är guld, för vi sover antagligen båda två! Samförstånd!

En liten unge går också bort, sitter nästan alltid med något och tugga på och smular, små smulor på sätet som fläckar av sig även på mitt säte, samt att de petar i näsan, blööö!!!

Men bäst av allt är ändå det mest svenska av allt, nämligen att få sitta helt själv! Ingen bakom och ingen framför! Ingen som snackar, ingen som frågar... man är sig själv och kan sova gott!