Inlägget fick mig att tänka lite. Just nu är man så inne i graviditeten, och allt vad som händer just nu med mig och min kropp, och med bebisen i magen såklart! Man har knappt förstått att det kommer komma ut en bebis från min kropp i vår! En bebis som vi har skapat genom vår kärlek och som vi ska älska, ta hand om och uppfostra.
Jag har längtat efter barn, länge! Och tillsammans med Andreas har längtan blivit större, och vår bebis är både väntad, planerad och efterlängtad! Trots detta så är det klart att man ibland funderar på hur man ska få ihop det och hur man ska klara av det! Livet kommer ju att förändras, för nu kommer ju en individ som kommer att få komma i första rummet, och med all rätt. Vi sätter barn till världen, och ska ju då självklart ta hand om det, och älska det.
Men som vi har pratat om det så kommer barnen in i vårt liv, och vi kan inte ändra allt pga det. Det finns saker som man vill fortsätta med trots att man har barn, såsom träning, umgås med vänner osv. Men det går ju att lösa! I en annan kommentar stod det; "om mamman mår bra, så mår barnet bra" och det tror jag på (handlar ju även om att pappan mår bra såklart). Gör jag saker som jag mår bra av tillsammans med, och utan, mitt barn så kommer barnet också må bra! Jag tror det är viktigt att ge varandra tid, sk. egentid i alla tidningar, där man kan göra lite vad man själv vill. Men jag tror det är minst lika viktigt att ge varandra tid tillsammans, och prioritera så att vi får både partid, och familjetid!
Det gäller ju att ha en diskussion om hur man ska leva livet, och vilka saker man prioriterar och värdesätter. Vad tycker vi är viktigt i vårt nuvarande liv som vi vill hålla fast vid? Och hur kan vi leva det livet tillsammans med ett barn? Barnets bästa kommer ju alltid komma i första rummet, men jag tror att man kan göra många saker trots att man har barn såsom resor, aktiviteter och liknande. Det handlar ju om att planera, prioritera och kommunicera. Självklart så försvinner ju lite av den spontanitet man har kunnat ha innan men man får väl göra saker på ett annat sätt!
Jag hittade en dikt (i ett forum på familjeliv) som beskriver lite om alla tankar som rör sig i huvudet. Jag kan tyvärr inte få fram vem som har skrivit den, men om någon vet så får ni gärna skriva det till mig så att jag kan lägga till det.
Du är så otroligt efterlängtad
Och vi håller dig redan så kär.
Det kanske låter konstigt,
med tanke på hur liten du faktiskt är.
Vi kallar dig redan för vår lilla skatt
Och om sanningen ska fram,
så drömmer vi om dig nästan varje natt.
"Så nära, men ändå så långt borta",
sa din pappa en dag.
Och visst är det sant,
men snart får vi träffa dig, om bara ett litet tag
Jag kan inte med ord beskriva
hur mycket jag längtar efter dig
Tänk första gången jag får hålla dig i min famn,
det kommer betyda så oerhört mycket för mig
Jag är rädd att misslyckas
uppgiften är ju så stor
Men jag lovar dig att jag ska göra allt i min makt,
för att bli världens bästa mor.
(¯`°?.ღ.?:*¨¨*:?.♥.?:Vi längtar efter dig :?.♥.?:*¨¨*:?.ღ.?°´¯)
6 kommentarer:
Bra tankar Elin (och Linda också)! Det är skönt att läsa att du (och Andreas) har tänkt och tänker. Det är så rätt, att man måste fråga sig varför man vill skaffa barn. Och att man måste tänka igenom på vilket sätt livet kommer förändras, och på vilket sätt man vill leva det tillsammans som en familj. Det är så många som bara "gör" utan att tänka efter, bara för att man "ska"! Det blir helt fel. Det ser både du och jag på våra jobb tänker jag...
Jag kan verkligen också undra hur man ska orka med något annat än sitt eget liv, men samtidigt känner jag att för min del blir det kanske mer energi över, när inte allt bara handlar om mig och om oss två, utan om en ny person att fokusera på! Och så tänker jag lite som du, att det som vi tycker om att göra nu tillsammans som att fjällvandra, åka båt osv - det ska vi ju göra sen också! Tillsammans med våra barn!
Inte så lätt att beskriva de här tankarna här, och oj vad långt det blev, men jaja. Ville ju egentligen bara säga att det var roligt att läsa dina tankar! Och att det var en fin dikt, och att ni köpt en fin vagn och fina kängor! :) Jag köpte ett par stövlar igår, http://www.ecco.com/se/sv/kollektion/damer/casual/94013/01001/detail.do, plus jeans, supernöjd! Vi hörs! Stora kramar.
Jag hålelr med dig, jag tror inte heller att man måste ändra på allt bara för att man får barn, däremot anpassa sitt liv lite grand, men självklart kan man behålla både träning och vänner, det är jag helt övertygad om.
En kompis till mig resonerade som att man måste offra en massa saker när man skaffar barn, varpå M svarade att resonerar man så att man gör en uppoffring när man skaffar barn, så är man inte mogen att skaffa barn och det tror jag han har väldigt rätt i. Att man behöver ändra på sitt sätt att leva och anpassa sig till ett nytt liv får ju inte ses som en uppoffring utan som något självklart och naturligt och som man ju bara gör!
Och viljan att skaffa barn finns nog hos de allra flesta, men inte alla, det beror nog bland annat på vilket stadie man är i livet och så. Vissa av mina vänner (som är över 30 nu) vill fortfarande ut och resa och sånt och SEN skaffa barn, men ärligt talat - tiden rinner faktiskt iväg lite grand och det är ju inte helt okänt att det både är svårare att bli gravid och risken är större för svårigheter i graviditeten när man är över 30. Men idag så är det så mycket som så många tror att man måste göra innan för att ha ett komplett liv, resa, byta jobb hur många gånger som helst mm. Jag håller inte med om det, jag tänker annorlunda.
Väldigt fina och sunda tankar ni har tycker jag! Livet förändras när man skaffar barn, och det är ju självklart, men man måste få fortsätta leva så som man levde innan - i den mån det är möjligt. Sen får man ju omprioritera vissa saker och göra en del saker annorlunda. Men som du skrev, är föräldrarna lyckliga är barnet lysckligt, det håller jag med om! Och angående förändringar i ens liv iom barn - så är de bara till det bättre! :) Kramar!
Ja, ibland undrar man om folk skaffar barn för att de vill, eller om det är för att man ska! Och då kan man ju fråga sig om det är värt det?! Och om det är rätt!
Jag 6tror också att en ny liten människa kan skapa ganska mycket energi! Även om man är trött liksom! Får intala mig det iaf ;)
Kunde inte få fram länken till dina stövlar. Men såg iaf många fina på Eccos hemsida! :)
KRAM
Ja, det var klokt sagt av M - att om man tycker att man gör uppoffringar så är man nog inte mogen! Jag tycker istället att det känns som om man kommer få så mycket mer av livet!
Det är ju så i samhället nu, att man ska ha pluggat, rest, arbetat osv och sen skaffa barn. Det gör ju att många blir äldre, eftersom utbildningar osv. tar längre tid nu än förr.. och helst ska man ju har rest lite innan man pluggar också! :) Men som du säger - det blir både svårare att bli gravid, och större risker!
Jo, det är klart att man kommer få ändra på saker och ting och tänka på hur manska göra! Men jag tror också att det är till det bättre! :)
Skicka en kommentar