onsdag 1 augusti 2012

Så kom han till världen...

STORT TACK för alla grattishälsningar och lyckönskningar som vi fått under veckan genom samtal, telefon, sms, bloggen, andras bloggar, facebook och genom träffar! Vi har fått ytterligare en alldeles underbar son och är så tacksamma för de fina pojkarna vi har!

Jag försöker skriva en förlossningsberättelse nu, och om sanningen ska fram så plitar jag lite på den då och då när det finns tid och ork för det! Jag har även fått min journal nu så att jag faktiskt har lite fakta med i berättelsen och inte bara ”det kändes som en evighet…” utan nu vet jag hur lång, repektive kort, tid allt tog! J

Onsdagen den 25 juli,dagen då bebis var beräknad, skulle vi åka till stranden. Askimsbadet var planen, och vi hade packat fika och badkläder och var på väg när jag kände att det rann längs benet. Brukar ju inte kissa på mig så anade att det var vattnet som rann men tänkte att det var lika bra att se hur detta utvecklades innan vi gjorde något så vi åkte till stranden, kan ju lika gärna sola lite medan man ser hur det utvecklas ;) 
Vi hade en skön dag på stranden, och ju längre tid som gick desto säkrare var jag att vattnet gått så när vi kom hem ringde vi Sambandscentralen och fick komma till Östra på kontroll. Noel var mycket glad eftersom han skulle få leka med Isabella så länge.


När vi kom in fick vi ett rum, en kontroll och ctg gjordes, och barnmorskan konstaterade vattenavgång. Jag hade inga värkar men hon tyckte vi skulle ta en promenad, äta lite eller nåt sånt och sedan komma tillbaka 2 timmar senare för att se hur det verkade då. Vi gjorde så, och åkte till Allum. Där blev det lite mat, shopping (!) och sen promenerade vi lite i Partille innan vi åkte tillbaka till Östra.

Jag hade då lite sammandragningar men hade inte öppnat mig nåt, men hon skrev in oss för hon ville inte riktigt skicka hem oss heller. De hade läst min journal från förra gången och då gick det ju ganska fort när det väl satte igång så tror det var därför vi fick stanna. Vi fick ett rum på förlossningen och sen gick vi en promenad till. Det var en väldigt fin kväll, och vi gick omkring i områdena runt Östra. 




Vi kom tillbaka till förlossningen vid 22.45 och då hade jag fortfarande inte öppnat mig, men jag hade lite mer sammandragningar så vi fick vara kvar. Vi läste, surfade, diskuterade namn, vilade och pratade men inget hände….Vid 2 ringde vi på personalen som tog Ctg men kurvan var normal och barnmorksan vi hade då tyckte att vi borde få sova. Eftersom det var så högt tryck på förlossningen så erbjöd de oss ett rum på patienthotellet. Inte varje dag vi sover på hotell så det tackade vi ja till ;) Patienthotellet var en avdelning som var sommarstängd, men där fick vi varsin säng (bilden nere till höger). Jag fick värktabletter för att kunna sova lite. Barnmorskan sa att om det kom igång av sig självt på natten så var det bara att ringa ner, och om det inte kommit igång på morgonen så skulle de sätta igång mig med dropp.


Vi lyckade sova ett par timmar, och vid 8-tiden gick vi ner till förlossningen igen. Jag undersöktes igen och sen fick vi frukost på bb innan det var dags för dropp.

Klockan 10.30 kopplades droppet på, och jag kände ganska snart att det började tillta värkar då. Jag hade droppställning på ena sidan, och Ctg-maskin kopplad på andra sidan sängen när jag bara kände att jag ville stå upp istället för att ligga ner och det var mycket enklare att hantera värkarna då. Ctg-kurvan var tvungen att vara inkopplad så att de skulle ha bebisen hjärtljud med hela tiden för att se om de skulle höja, eller sänka, droppet. På ctg-kurvan kan man även se sammandragningarna när de kommer, och hur regelbunda de är men på min kurva stod bara 0 hela tiden, så när jag sa att en värk kom så syntes inget på kurvan. Andreas var ett fantastiskt stöd hela tiden och masserade och kom med vatten/saft när jag behövde det!

Vid 12.30 fick jag lustgas, och det var en bra kompis att ha till hands. Då hade jag öppnat mig ca 5 cm och då minns jag att jag tänkte att det är ju ett par timmar kvar tills jag är öppen 10 och kan krysta, men ändå såg man slutet på det. När jag stod där och andades och hade mig så mådde jag helt plötsligt väldigt illa och fick en påse upp i ansiktet och spydde massor. ”Bra, bra!” sa barnmorksan ”det är ett bra tecken på att du spyr, då går det framåt!” Kändes väl inte så just då, det var mer ”Inte detta också”-känslan som infann sig just då!

Vid 13.25 kände jag att det var väldigt kraftiga värkar och tog i mycket, och barnmorskan sa nåt i stil med ”Jag vill undersöka dig nu Elin, det låter som att du vill krysta!” Så jag var tvungen att lägga mig ner igen och då var jag fullt öppen och vattnet gick igen (!) Tydligen hade vattnet gått dagen innan, men högt upp i livmodern så att det bara sipprat ut men hela hinnan hade inte spruckit så det var därför det inte alls kändes som när vattnet gick med Noel.

När hon undersökt mig färdigt fick jag börja krysta, och nånstans i detta så bytte vi även barnmorska. Anna, som var med från början, skulle gå av sitt skift och Pia tog över. Anna stannade dock kvar hela tiden, men Pia tog över själva ansvaret. Krystvärkarna är så jäkliga, men samtidigt vill man bara ha ut sin bebis då och vet att det är så himla nära så man vill inget hellre än att ta allt i ett svep, men det får man inte =) Barnmorskan guidade mig bra igenom hela tiden, och det är sååååå himla häftigt att kroppen själv känner hur den ska arbeta och man vet i hela kroppen hur man ska ta i och andas för att det ska fungera!


Klockan 14.12 föddes en alldeles underbar liten pojke! Han var så fin och huvudet var fullt med massa mörkt hår och det var min första tanke ”men han är ju mörkhårig!” Tårarna rinner när jag tänker tillbaka på det och den totala lyckan man känner när bebisen läggs upp på ens bröst och man bara får se den lille personen som man väntat så länge på! Allt det mindre trevliga som kommer efteråt som att man ska krysta ut moderkakan, kontroller av att livmodern drar ihop sig, undersökning, styng (syddes med knappt 2 stygn sa hon) – allt det där glöms liksom bort när man ligger och tittar på det lilla miraklet.





Han tog bröstet fint och började suga med en gång och där låg vi sen och tittade på varandra! Lillkillen vägdes (3890 g) och mättes (51 cm) och sen fick vi tillbaka honom igen. Då kom även silverbrickan med det efterlängtade fikat på, och aldrig har en ostmacka och kaffe smakat så bra som då! 








Vid 17.45 skrevs vi ut från förlossningen och skrevs in på bb. När vi kom dit var jag så hungrig och som tur var fanns det mat kvar från middagen så jag fick pannkakor! Kanske inte det jag var mest sugen på då, men det slank ner snabbt och fint!

Vi delade rum med en annan mamma och bebis, så det blir lite tråkigt då. Man kan liksom inte prata på samma sätt, och man vill inte störa hon som satt på andra sidan skärmen. Andreas var dock kvar till 20-tiden men sedan släppte jag hem honom så att han skulle få äta och sova lite! Då gick jag och tog lite kvällsfika och sen vilade jag på rummet. Lilleman sov gott, åt lite och sov igen. Jag var väl hög på endorfiner, eller lustgas, och hade jättesvårt att sova men lyckades väl slumra lite då och då. Den andra bebisen i rummet var inte så nöjd så jag vaknade lite av den också och när morgonen kom så var jag väldigt säker på att om läkarundersökningen går bra, och lilleman godkänns, så åker vi hem samma dag. Jag mådde väldigt bra, om än lite mörbultad och trött men jag kände inget behov av att vara kvar på bb om inte det behövdes för bebis skull förstås. 



Andreas kom vid 8.30 och vi fick komma in till läkaren ganska omgående, och allt såg väldigt fint ut. Han hade gått ner till 3715 första dygnet så det var inte så stor viktnedgång så amningen verkade funka, och då kunde vi skrivas ut. Vi tog det dock lugnt, så att mormor och morfar skulle hinna hem till oss med Noel innan vi kom hem. Jag duschade och gjorde mig i ordning, vi myste med bebis lite och vid 11-tiden åkte vi hemåt för då skulle Noel hinna hem först.

Vi ville nämligen att han skulle vara hemma och ta emot lillebror så att han inte varit borta en natt och när han kommer hem igen så bor det en person till hos oss, han var ju ändå där först!

När vi ringde på dörren så var det en förväntansfull liten (stor) kille som öppnade och jag fick en kram men sen var allt fokus på lillebror. Noel var så glad, så stolt och nyfiken och när han fick hålla lillebror var han helt upprymd! Det var så underbart att se!


 Denna fina storebrorsan har fortsatt på samma spår nu hela veckan, men han kan bli lite hårdhänt och lite för ivrig ibland men han är väldigt mån om sin lillebror och vill mysa och gosa mycket. Om han inte ser honom så frågar han vart han är, om han sover i annat rum så går han och tittar till honom och om jag ammar så kommer han fram och snusar honom i håret och myser! På mornarna kommer han in till mig och lillebror och vill gosa med oss, och han visar stolt upp honom! Detta kan ju ändras och det kommer säkert tider då han vill lämna tillbaka lillebror och tycker att han är superjobbig, men det är så skönt att den första tiden hemma går så bra och att han är så glad över honom. Lite reaktioner har kommit gentemot oss med mer trots när han ska sova, men det hade han redan innan så det var vi lite beredda på. Men idag så har det gått utan bråk och han gjorde sig i ordning för kvällen och följde med Andreas in för att sova utan några som helst protester!  *peppar peppar* Vi hoppas att det håller sig så!

Jag kommer skriva mer om första tiden hemma och vad vi gör på dagarna så småningom, kommer nog komma sporadiskt med inlägg nu men kanske desto fler bilder…  detta är första kvällen som jag verkligen kan sitta vid datorn längre stund, för om inte jag nattar storebror så ammar jag lillebror ungefär! På dagtid så blir det inte heller att jag sitter här för dels har vi haft lite besök och dels så tar man all den tid vi kan och myser! Avslutar med lite bilder från de allra första dagarna i alla fall! 






















Och nej, han ska inte heta bebisen, lillebror, lilleman eller Glennart utan nu har vi bestämt oss och här har vi:

 


Elias




6 kommentarer:

Linda L sa...

Åh, blev helt tårögd av din berättelse! Så skönt att allt gått bra! Kram till er alla!

Kim Lavin sa...

Vilket härligt inlägg! Stort grattis igen! :)

MariaH sa...

Här sitter en till med tårar i ögonen!! Så fantastiskt att få dela er upplevelse. Tycker verkligen ni har valt ett så fint namn, även om jag bara sett honom på bilder ännu så ser det liksom ut att passa så bra på honom!
Längtar efter att få ses.
Stora kramar till hela familjen!

Emma tolf sa...

Åh jag fick oxå tårar i ögonen! Så fint att få läsa lite!!Låter väldigt smart att ni tar tid att gosa med hela familjen. kram

Linda sa...

Fina bilder och vilket fint namn! Klart godkänt! ;)
Kram till er alla!

Jennie sa...

Ett stort grattis Elin med familj till Elias!! Så skönt att allt gick så bra under förlossningen, nu får ni njuta av er första tid tillsammans:)

Han är bedårande söt och storebror blev helt plötsligt jättestor :)

Kram från Skåne