lördag 29 januari 2011

Lite blandning...

Nu har vi varit på dop för lilla Iza! Hon somnade i kyrkan och sov sig igenom det mesta av dopet. En som inte sov var Noel som gick fram och tillbaka mellan vår bänk och farmor och farfars, och på vägen stannade han framför dopceremonin och kollade lite :) På vägen från kyrkan till kalaset så somnade han i bilen så han fick sova i vagnen en stund under kalajset. Men vi väckte honom efter ett tag så att han inte ska vara uppe för sent ikväll!

Nu kollar Noel på Chunngington med farmor, farfar löser korsord, Andreas sover och jag sitter här! Lite lagom halvseg kvällning... tror det blir någon film eller så senare, ska strax in och hoppa på Andreas så att han vaknar! :)

Angående bitningen så pratade jag med personalen i fredags när jag lämnade Noel. Det var det barnet som Noel berättade om hemma som bitit honom. Det är tydligen så att han bara går på Noel, och att han gör detta helt oprovocerat. Personalen kan inte se att Noel gör något som retar honom utan han biter Noel utan anledning. Det fröken trodde kunde vara en orsak var att Noel är väldigt populär bland barnen, go mot de andra och väldigt trygg i sig själv och att den andra lille killen blir svartsjuk. Det de gör när det händer att de säger till honom på skarpen men sedan ger de Noel all uppmärksamhet och tröstar honom. Efteråt så pratar de med den som bitit, och så får han säga förlåt. Det känns skönt och tryggt att de är så medvetna om problemet, men det känns för jäkligt att min lille kille utsätts av ett annat barn. Så svårt när de är så små också för man kan ju inte prata så mycket med dem förutom när det precis händer. Men jag hoppas personalen är på sin vakt och håller extra koll på han som biter så att Noel slipper fler bett nu!

Annars är vår lille kille så rolig nu! Häromdagen var vi på H&M och jag hittade en pyjamas med grävskopor på. Noel blev så glad när han såg den och jag köpte den. Han visade den stolt för Andreas när han kom hem men när han skulle ha den på kvällen så skrek han "annan jamis". Det var samma visa kvällen efteråt och han vägrade ha den på sig, men igårkväll så skulle han ha den och visade upp sina grävskopor och truckar! Nu tycker jag den var så tuff så det kanske får bli en vanlig tröja istället för jamis, det är ju verkligen Noel över hela den! :)

Bilder från dop pch på nya jamisen kommer, ska bara se vart vi la kameran nånstans nu när vi kom hem! Ni får hålla tillgodo med bara text så länge ;)

5 kommentarer:

essan sa...

Kanske måste förskolans personal även ge den andre killen mer uppmärksamhet för andra saker som han gör som är bra. Jobba med att stärka honom också :) Det kan ju vara ett tipps till dem för att få honom att sluta bita Noel...

Elin svarar sa...

Essan: Absolut, visst ska man uppmärksamma det positiva beteendet så mycket som bara går. Försöker själv göra det som pedagog, men det kan vara väldigt svårt också för man är så "van" vid att bara säga till när nån inte gör som man ska. Men om man verkligen kan det så kan man verkligen stärka någon genom positiv förstärkning!

essan sa...

Ja det var lite så jag tänkte... Kanske kommer den här pojken aldrig att sluta bita om inte pedagogerna försöker uppmärksamma och berömma hans positiva sidor...

Men jag förstår att det är jobbigt, att ens barn far illa på förskolan är en mycket otrevlig tanke..

Malin sa...

Håller fullständigt med dig och Essan Elin!
Låter ju som dom har koll på situationen även om en olycka kan ske så fort.
Och självklart ska dom ge den andra lille killen mer uppmärksamhet för saker som han gör bra.
Visar Noel någon rädsla för att gå till förskolan? Eller för den andra pojken?

(Måste bara kolla upp den där pyjamasen. Låter som nåt Vilmer skulle älska! ;))

Elin svarar sa...

Malin: Bild på pyjamasen - nu i bloggen ;)

Noel är inte rädd för att gå till förskolan och när man frågar om hans kompisar så nämner han alltid denna pojke. Jag märkte dock en morgon (innan sista bitningen) att han backade undan när den lille killen kom och ville läsa i samma bok som Noel hade. Jag reagerade på det då och på kvällen när jag kom hem så hade han blivit biten och det var då han sa hans namn. Men han är inte rädd för att gå dit och älskar dagis även om han fortfarande blir lite ledsen då och då vid lämnning, men det slutar ju så fort han kommer in till barnen.