1 månad kvar...

Idag är det exakt en månad kvar till Stockholm Marathon, så om en månad vid den här tiden sitter jag förhoppningsvis trött, men nöjd, och äter något gott och njuter av dagen som har varit. Förhoppningsvis! Måste ju erkänna att jag är aningen pirrig, nervös och stressad inför årets upplaga av Stockholm Marathon.

Varför är jag då pirrig, nervös och stressad inför detta event?

För det första - det är ju tävling! Inte mot alla andra löpare, men mot mina egna tider... Mitt personbästa från 2008 är 4 tim 17 min 15 sek och detta vill jag slå, och ska slå för först då är jag nog nöjd. Man ska vara nöjd om man kommer runt en mara, men det har jag gjort 2 gånger nu så det tror jag ändå att jag kommer fixa nu om jag inte skadas eller liknande... Så mina tidsmässiga mål är nog som följer:

Nöjd: Under 4.16.59

Mer än nöjd: Under 4.12 för då har jag lyckats hålla 6 min tempo...

Mycket glad och nöjd: Allt under 3.59.59. Detta är en drömtid, men inte helt orealistisk och en bra dag kan jag klara detta men jag vet inte om det blir 5 juni 2010!

Sen frågar man sig ju också: Har jag tränat tillräckligt?

Jag har många kilometrar i benen, i dagsläget har jag skrapat ihop 625 km sedan årsskiftet, inte illa pinkat. Men har jag tillräckligt många långpass? Jag har ett på 32 km, och ett par på runt 25 km. och de två kommande helgerna räknar jag med långpass på 27 km (+/- kilometrar beroende på dagsform, vill inte skada mig eller nåt nu heller). Så det kommer 2 långa pass nu, och helgen därefter är det Göteborgsvarvet, vilket får ses som ett långpass med, förhoppningsvis, mer fart i. Mitt fokus ligger ju på Marathon nu, men man kan ju inte låta bli att snegla på Göteborgsvarvstidsmål också. Mitt personbästa på halvmara är 1.47.22 (Göteborgs Varvet är 1.50) men målet för i år är att sätta personbästa, och drömtiden är under 1.45....

Mitt träningsupplägg i år har haft mer fokus på kvalitetspass såsom intervaller, snabbdistans, fartlekar osv för att få upp farten och detta tycker jag att jag lyckas bra med. Så mina kortare distanser har blivit snabbare, vilket bl.a. märktes på KM 10 000 m. så förhoppningsvis har det även påverkat längre distanser.

Orkar jag?

Ja, jag tror det ändå! ;) Jag har bra kondition, vilket visas bl.a. när jag kan sticka ut en vanlig tisdagseftermiddag (efter en arbetsdag som startade kl 6.30) och springa 19 km och samtidigt njuta av dessa kilometrar. Detta gjordes igår efter jobbet då jag mötte upp några Jogg.se'are vid Påvelund och sprang tillsammans med dem. När dessa 19 km var slut så kände jag att benen var hyfsat pigga och hade jag haft mer energi med mig så hade jag nog fortsatt ett tag till. Det var så himla skönt att känna detta igår, eftersom de sista långpassen inte blivit alls så långa som jag velat pga. av olika saker, så därför var det skönt att få ett kvitto igår på att jag orkar! Sen att jag udag orkade cykla till och från jobbet, och springa en runda nu ikväll på 5 km gör ju att jag känner att kroppen är ganska stark och kommer orka en hel del...

Nu gäller det att vara smart sista tiden fram till starten och lyssna på kroppen. Jag ska pressa den med sträckor och tider, men jag samtidigt ta hand om den och låta den vila. Och den 5 juni ska jag stå startklar på Lidingövägen kl 13.45 och invänta startskottet kl 14!

Och några timmar senare ska jag komma med armarna uppsträckta över mållinjen på Stockholm Stadion - och det, mina vänner, är en magisk känsla!