För ca 5 veckor sedan så kände jag en knöl i mitt bröst. Först förnekade jag det, det var säkert inget där, men efter ett tag så insåg jag att det faktiskt var något där som jag inte känt förut. Jag bad Andreas kolla och även han kände något där som inte varit där förut.
Paniken spred sig och tankarna gick direkt till cancer, och mammas bröstcancer... Jag ringde mamma och pappa i panik, och mamma sa att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen så att jag visste vart jag skulle vända mig nästkommande morgon (detta var en söndag...). Jag fick prata med en sköterska som sa att jag skulle ringa vårdcentralen direkt på morgonen för att få träffa läkare där, och därmed få en remiss till mammografi för på det sättet så går det fortare än om man vänder sig till mammografin direkt.
Måndagmorgon var jag uppe och klar när vårdcentralen öppnade, så ringde direkt. Jag fick en tid någon timme senare och fick träffa en läkare. Han undersökte mig och mätte knölen. Han sa att det var positivt att den var ruckbar, vilket kunda tyda på en mjölkkörtel eller liknande, men han ville skicka mig på mammografi för att kolla allt noga. Han skickade in remissen till Sahlgrenska samma dag, och sa att det kunde dröja upp till 3 veckor innan kallelsen kom.
Så många tankar som snurrade i huvudet under tiden... tänk om det är cancer? Tänk om jag inte klarar mig? Får jag inte se Noel växa upp, och veta vad som händer med honom... ? Han skulle ju inte ens minnas mig i så fall... Det var många tårar och mycket rädsla! Men samtidigt så kan man inte gräva ner sig i det, utan jag underhöll tankarna med annat för annars skulle jag inte orka med något. Läkaren hade ändå sagt att det var positivt att knölen var ruckbar för en tumör sitter fast och den kan man inte röra på.
När det gått nån vecka så ringde jag Sahlgrenska och då hade de fått remissen, men kallelsen skulle gå ut någon vecka senare trodde sköterskan jag pratade med. Efter ytterligare en vecka hade ingen remiss kommit, men det positiva var att jag inte längre kände knölen, men jag ville ju ändå komma in och kolla så jag väntade, och väntade men ingen kom... Jag ringde igen till Sahlgrenska och fick då beskedet att de skickat min remiss till Carlanderska, eftersom de hade så mycket att göra och att det nog kunde dröja nån vecka till...
... så nu 5 veckor senare har jag äntligen varit där! Jag fick först göra mammografin, och därefter kollade läkaren på bilderna med en gång. Sedan fick jag träffa läkaren och han sa att bilderna såg fina ut, och att de inte kunde se något men de gör alltid ett ultraljud också om man känt en knöl själv så att de inte ska missa något. Inte heller ultraljudet visade något och det var med stor lättnad jag kunde gå ut igen och möta Noel, mamma, Karin och Linnéa. Tack snälla ni för att ni kom och passade lilleman och var med mig idag! Ni är bäst och jag älskar er!
Det är synd att det tog 5 veckor innan jag fick komma dit bara. Nu var jag hyfsat lugn eftersom min "knöl" försvunnit och jag var lugnad av läkarens ord att det nog berodde på amning men helt säker är man inte och det har vart nervösa stunder dessa veckorna också. Men jag tänker på dem som väntar på kallelse, och där knölen inte försvunnit. Gå och vänta i 5 veckor bara för att få göra undersökningen som sedan ger beskedet, det är inte alls roligt!
Jag har inte velat skriva om detta på bloggen förut, för om mammografin skulle visa något så vill jag inte att någon ska få beskedet om det här utan då hade jag berättat om det personligen men nu när allt är lugnt så känner jag att jag vill skriva här för att uppmana så många som möjligt att känna över sina bröst! En instruktion kan man hitta här, så nu finns ingen ursäkt :)
Så, alla flickor, tjejer, tanter, kvinnor och kärringar som läser här - Gå och kläm lite nu!!
15 kommentarer:
Men usch så obehagligt och så skönt att det inte var något! Fem veckor är alldeles för lång tid, allt för många tankar hinner rusa genom huvudet allt för många gånger under så lång tid.
FÖrstår att du är lättad! Blev så glad när jag läste om det.. grattis!
Ser att ni hade mysigt i sthlm med. Vilken cool mormor som vill bjuda på sushi! Och din brorsas vägg var inte dålig du. Om det var hans vardagsrum med stor grönt tapet som på en äng med vattendroppar typ?
Kram
Ja, det har varit oroliga veckor och det är "brottsligt" att det ska ta 5 veckor innan man får besked. Jag är så glad för din, Noels och Andreas skull och naturligtvis för oss andras också. Njut av dina sista (med Noel) föräldradagar och nu blir det en ny fas i ditt/ert liv :)
Gott att få det bekräftat, men visst är det hemskt att det ska ta sådan tid! Som du skriver, om knölen inte försvunnit innan dess hade det nog varit ännu värre väntan! Och farhågorna rusar iväg till värsta möjliga, det är ofrånkomligt, Kan säga att jag klämde igenom mig rejält när vi fick höra första gången, och ska försöka göra det lite mer regelbundet framgent. :o)
Kram
Ja nu kan vi andas ut. Men det är horribelt att det ska ta 5 veckor innan man får ordentligt besked. men vi har ju hela tiden "vetat" (för vi vet ju bäst) att det inte var något allvarligt ( vi hoppades). För scenariot var ju det värsta, Skulle denna vår älskade "kärnfamilj" drabbas av en sådan tragedi. Det var ju inte sant heller. Ett stort fång röda rosor till er alla 3. Ses i morgon.
Instämmer med alla andra, skönt att allt var bra! Nu kan vi andas ut i vår regnbågsfamilj!
Välkommen att börja jobba igen nästa vecka och samla ihop skattepengar till alla föräldralediga. Vem vet kanske blir fler barn längre fram så vi får använda oss av skattepengarna igen. =)
Kram från en del av regnbågsfamiljen
Elin, jag är så glad för din skaull att det inte var något allvarligt! 5 veckors väntetid skulle ingen behöva uppleva dock! Du har rätt i att vi alla ska kolla oss med jämna mellanrum, även om det inte ligger i släkten, så nu ska jag kolla mig! Ha det gott och krama lille Noel
Kram från Lova och hennes mamma
TACK för alla fina kommentarer! :)
Ja, 5 veckor är ett par veckor för länge att vänta! Borde vekligen få tid typ samma vecka, eller efter en vecka iaf!
Kiqi: Ja, det är brorsans lägenhet! Sjukt fint tapet som ett foto på grässtrån med vattendroppar! :)
Vad skönt att det inte var ngt! Jobbigt o vänta så länge, och himla dumt eg i synnerhet för dem som har akut cancer...
kram till dig
Åh vilken härlig lättnad! Har tänkt mycket på det här sen du berättade för mig, men inte fråga nåt ifall det var jobbigt för dig!
Jag vet ju hur det känns att gå med den väntan och fruktan att det ska vara något. :(
Men nu kan du lägga det bakom dig och bara se framåt! :)
Många kramar från oss!
Kan ju bara tänka mig hur otroligt skönt det måste kännas för dig, med tanke på hur bra det känns för alla oss runt omkring!! Vilken lättnad. Och superbra att du faktiskt kanske får oss andra att också kolla våra bröst. Kan erkänna att jag inte tänkt ett dugg på det innan!
Stora kramaaaar!!!
Allra käraste syster! Vi är så lättade och glada att allt gick bra. Kan bara föreställa mig rädslan och oron du känt. Jag älskar dig!
Åh jag blev helt tårögd av att läsa ditt inlägg!
Va skönt att det inte var något!
Kramar till dig!
Vi är så glada för din/er skull att det inte var något allvarligt i ditt bröst. Förstår att det har varit jobbigt... Ha det nu så bra! Många kramar till er!!!
Skicka en kommentar