Man blir lite lätt zombie när man blir sådär övertrött och liksom inte gör nånting! Kom hem från jobbet strax innan 16, och startade då med middagen. När köttfärslimpan stod i ugnen så la jag mig en stund, började läsa lite men sen slumrade jag till! Var ingen lång stund jag slumrade men nog tillräckligt för att vara vaken tills sänggång, om än tidig sänggång! Maten var klar strax efter det att Andy kom hem och efter middagen så slappade vi lite innan det var dags för honom att dra till fotbollsträningen, och dags för mig att fortsätta slappa ;)
Har rejäl nästäppa nu, men tror ändå inte jag är förkyld. Graviditetsnästäppa har jag ju haft ett bra tag nu, men det känns som om det är mer nu. Men har liksom inga andra förkylningssymptom, eller ont nånstans eller så men vila nu ska nog göra susen! Tänkte gå ut med soporna strax, och sen ska jag nog ägna kvällen åt att läsa.... eller sova :)
Pratade med Andy häromdagen att jag saknar löpning, och framförallt långpassen! Var en sån skön känsla att vara ute på långpass en skön dag på helgen, och även om jag tränar lite nu så är det ju inte samma sak. Sen så pratade vi om Göteborgsvarvet och Andy får starten betald av jobbet, och de får dessutom starta i Team startgruppen, så typ startgrupp 3 eller nåt... så då vart jag lite avundsjuk! Jag tror att detta samtal ledde till gårdagens dröm... Jag skulle springa Göteborgsvarvet, och jag tror faktiskt det var årets varv (även om det ligger drygt 5 veckor efter beräknad förlossning) och jag fick också starta i startgrupp 3 och hade en superbra plats och utgångsposition. Och när jag kommit en bit, inte ens till säldammarna, så kände jag att mitt skosnöre var jättelöst och att strumporna hade korvat sig! Vilket misstag, jag hade verkligen ångest för hur jag skulle göra - skulle jag stanna och knyta om och fixa det och riskera massa minuter och omspringningar eller skulle jag fortsätta och riskera att få superont (för det skulle jag minsann få om jag fortsatte med det där....) Jag vet inte riktigt vad jag valde, men just känslan inför varvet var så tydlig i drömmen och jag ser verkligen fram emot nästa gång jag kan starta - 2010! :)
Men men, nu blir det inget långpass men dock ett soptunnepass!
Ha en trevlig kväll!
1 kommentar:
Haha, knasig dröm! Jag föredrar soptunnepassen jag ;) Kram
Skicka en kommentar