Lucia, Blommor och bin

Japp, igår var det då luciafirande på jobbet! Efter mellanmålet kom alla barnen ner och då byttes det om, och de var så spralliga och nervösa. Inte lätt att hålla dem lugna, men allt eftersom fick vi dem att stå i ett fint led och helt tysta. Bara två stjärngossar som bråkade lite med sina stjärnor som vapen, men så är det väl i alla luciatåg? ;)

Strax efter kl 15 var massa föräldrar, syskon och släkt på plats och vi startade! Barnen sjöng så himla fint. De är verkligen duktiga på att sjunga, och de tog i, artikulerade och kunde alla texter! Vi var så stolta, och det var barnen också! Efter det var det dags för fika och allt var förberett så det gick så himla smidigt. Sen började folk bege sig och jag stod i dörren och sa hejdå osv. och alla tackade för ett så trevligt arrangemang och var så nöjda, flera påpekade också att sången faktiskt var väldigt fin och det var skoj! En farfar kom fram och tackade för att han fick komma, han var nästan rörd till tårar - "det var så trevligt arrangerat, och vad vackert det var att lyssna på". Det är ju kul att få feedback på det man gör, speciellt när vi både lagt ner tid och engagemang i detta. Roligt att det märks, och att det uppskattas. Flera föräldrar var också framme och berättade hur nöjda de var med verksamheten, och det är ännu roligare! :)

När alla hade gått så tittade vi på klockan - 15.50! Hade vi lyckat klara av hela schabraket 50 minuter? Tydligen! Bara att sätta igång att röja och ställa iordning och 16.40 satt jag på bussen på väg därifrån. Skönt att det inte blev så sent, hade nog räknat med att komma ifrån som tidigast 17!

Nu skulle jag ju inte hem, utan det var dags att åka ner till Alva & co. för lite barnvaktande. Riktigt trött var jag, men vilade ett tag på bussen och det var skönt med den pausen. Väl där så var det fullt liv! När Andreas kom så åt vi, och Alva stod för underhållningen. Hon går på gymnastik nu, så hade en show för Andreas om årstiderna och pratade hela tiden (vet inte om hon andades mellan ens). Sen sa hon: "Jag ska visa en sak som händit er!" och så stack hon iväg.

Tillbaka kom hon med boken Så funkar du och bläddrade fram till delen om hur en bebis kommer till. Sen förklarade hon att det fanns sädesceller som simmade till ägget, och sen flyttade sig ägget lite och när det åkt klart så satte det sig fast och så blev det en bebis. Bebisen växer och växer och när det är klart så kommer den ut. Det kan göra lite ont, och man kan skrika en del då. Hon var väldigt intresserad av bebisen i magen, och frågade mycket om det och hur den såg ut t.ex. "är den svart eller beige?" :) Hon var så roligt att lyssna på och hade full koll på hur det gick till, och hur allt skulle vara! Till sist så deklarerade hon: "Elin, nu blir jag lika tjock som du - jag har också fått en bebis i magen!" Och så spände hon ut magen och var gravid!


När alla barnen hade somnat så såg vi på Desperate Housewifes och hann se 2 avsnitt och sen kom Lene hem! Var skönt att det inte blev så himla sent för det var två trötta barnvakter hon hittade i soffan. Vid midnatt var vi hemma i vår säng och somnade sött. Andreas är iväg på innebandy nu och kommer nog hem om nån timme drygt. Vi ska bara slappa idag tror jag, och jag har tänkt pyssla en stund. Ska se om jag kommer ut en runda sen också, antingen lunkandes eller promenixandes! :)